Indre Genelyte

Avhandlingen avser att bidra både teoretiskt och empiriskt till ökad kunskap om den fria rörligheten inom EU med fokus på arbetskraftsmigration från Litauen till Sverige. Syftet är att bidra till att förklara såväl dynamiken i som det individuella beslutsfattandet bakom den omfattande arbetsutvandringen från de baltiska staterna samt att diskutera dess socioekonomiska konsekvenser och politiska inverkan.
Avhandlingen visar att följderna av den postkommunistiska neoliberala politiken och omvandlingen efter den ekonomiska krisen, tillsammans med uppbyggnaden av formella migrationskanaler efter anslutningen till EU, bidrar till att skapa olika migrantkategorier. Individuella strategier för att aktivt leta efter kanaler för exit och enter, kombinera dem på olika sätt och utifrån olika stadier i migrationsprocessen samt etablera informella sociala nätverk bidrar till att (re)konstituera vem som kan vara och vem som är en migrant. Vidare, efter den ekonomiska krisen och de införda åtstramningsåtgärderna, handlar beslutet om att emigrera inte bara om individuella överlevnadsstrategier, utan också om individuella uppfattningar om (ine)quality of life).

Detta treåriga projekt ska analysera förändringen av arbetskraftsmigration och arbetsmarknader i Sverige och Baltikum i ljuset av den så kallade Laval-domen i EG-domstolen. Projektet utgår ifrån båda områdena, dvs. Sverige och de baltiska staterna behandlas likvärdigt empiriskt. Vi analyserar därför både drivkrafterna bakom arbetskraftsförflyttningar från Baltikum till Sverige och vilken effekt dessa har på arbetsmarknadssystemen och generella anställnings- och arbetsförhållanden i båda områdena, och om dessa konvergerar eller divergerar.

Det här projektet fokuserar på de utmaningar arbetskraftsmigration från de nya baltiska medlemsstaterna innebär för den sociala sammanhållningen och sociala utvecklingen i ett längre perspektiv där de fortsatta efterdyningarna av lågkonjuktur och den finansiella krisen utgör sammanhanget. Projektet analyserar skärningspunkterna mellan den globala lågkonjunkturen och den bakomliggande krisen inom nyliberalismen i en ny EU-medlemsstat, Litauen. Det kartlägger etnografiskt de grusade förhoppningar som chockkrisen vållade medborgarna i ett post-kommunistiskt samhälle. Den resulterande sociala oron och den sociala solidaritetens sönderfall skildras genom en analys av röst som den uttrycks i missnöjesdiskurser. Projektet menar att den politiska processens misslyckande att erkänna dessa folkliga diskurser samt att dämpandet av folkliga politiska protester genom en ökande repressiv övervakning av den allmänna ordningen har lett till ett utåtriktat utträde i form av en aldrig tidigare skådad ökning i arbetskraftsmigration och en oroande möjlighet till inåtriktat utträde i form av xenofobi, populism och rasism.