Citizenship and Ethnic Relations: Social, Cultural and Historical Perspectives

Forskningsprogrammets syfte är att analysera antifeminism som idéer, kollektiva identiteter och politiska projekt i Norden (här definierat som Danmark, Finland, Norge och Sverige) med fokus på civilsamhällets organisationer och nätverk, politiska partier och religiösa institutioner. Vi kommer att fånga antifeminism både i dess defensiva strategi (kampen mot feminism; kvinnors rättigheter som har ”gått för långt”) och den offensiva strategin (som en positiv vision som formar en patriarkal och traditionell världsbild och en möjlig framtid). Vi kommer också att utforska känslornas roll i antifeminism, som känslomässigt artikulerade och hur antifeminism ofta lyfter fram ångest och rädsla som möjliggör auktoritära, religiöst fundamentalistiska, etnonationalistiska och antiklimatbaserade världsbilder. Slutligen kommer vi att analysera relationer, likheter och skillnader både mellan skilda huvudprojekt och mellan platser. Hur fungerar antifeminism som kitt för att binda samman etnonationalister, klimatförnekare och religiösa fundamentalister.

Projektet gäller de sociala och kulturella följderna av utbyggnaden av digital infrastruktur i fyra länder, en process påskyndad av pandemin. Vi sammanför samhällsvetenskap, politisk teori, queer feministisk teknikvetenskap, kulturstudier och migrationsstudier i en undersökning av hur digitaliseringen påverkar människors föreställningar om demokratisk suveränitet, offentlighet och gränsdragningar mellan EU och omvärlden. Detta undersöks teoretiskt och empiriskt med fokus (a) på hur teknologiska innovationer, pådrivna av infrastrukturbehov och entreprenörskap, omvandlar såväl éthnos (kulturell gemenskap) som demos(medborgarskap); och (b) på konflikter som uppstår när ny digital infrastruktur möter redan befintlig infrastruktur. Vi frågar: vilka nya samhällsformande krafter, aktörer och gemenskaper skapas, praktiseras och föreställs i vision och fantasi i detta nya sociala och tekniska sammanhang?

Högerradikala partier och etno-nationalism har blivit en viktig politisk kraft i parlamenten i många europeiska länder, som direkt och indirekt påverkar regeringsbildning och alltmer skapar ramarna för politik och lagstiftning. Forskning kring dessa parter har ökat kraftigt under de senaste åren, och forskningen reser tre frågor som är relevanta för det här föreslagna projektet:

1. Varför har högerradikala partier varit så framgångsrika, och varför har framgången kommit så snabbt?

2. Varför domineras de generellt av män?

3. Varför finner vi betydande regionala variationer i deras stöd?

Projektet bidrar till att besvara alla tre frågorna, men i centrum står den sista. I ett svenskt sammanhang har forskning om det högerradikala partiet, Sverigedemokraterna (SD), gett ett antal
förklaringar för det partiets valframgång, men till viss del är både dominansen av män och de starka regionala variationerna fortfarande en gåta. I motsats till SD:s starka stöd i Skåne/Blekinge skiljer sig Stockholmsregionen och Nordsverige ut som regioner med betydligt svagare stöd för SD.

Vi föreslår en forskningsprocess som sammanför bildkonst, skulptur, performance, litterär essäistik, digital estetik och tolkning av kulturella uttryck för att undersöka ett samtida politiskt problem. Problemet gäller uppkomsten av kollektivt handlande som i hög grad formas av digital teknologi och algoritmiska uträkningar.
Vi utforskar tre slags kollektiva rörelser. Jämte den auktoritära populismen som triumferat i flera länder syns en demokratisk protestvåg och civilsamhällelig aktivism, inte minst i klimatfrågan. Till dessa ska läggas migrationen, en gränsöverskridande folkrörelse i egen rätt. Covid-19 pandemin förstärker bilden av en värld där globala samband och samarbeten kan bryta samman och det demokratiska samfundet utsätts för stora påfrestningar.
Samtliga dessa processer betingas av en digital infrastruktur som möjliggör nya former av kollektiv mobilisering en också en omfattande registrering, övervakning och styrning av kollektivt beteende.

Projektets syfte är att undersöka användningen av biometriska teknologier i migrationsprocesser, med särskilt fokus på dess etiska och sociala konsekvenser. Projektet använder observationer och intervjuer för att undersöka hur migrationsmyndigheter, polis och gränsbevakning samt industrin använder de EU-baserade IT-system Eurodac, som styrs av Migrationsverket i Sverige och framförallt avgör ansvar mellan medlemsstater samt irreguljär migrationsstatus; SIS-II, som används av polisväsendet och i migrationssammanhang hanterar irregularitet och avvisningsbeslut, samt; VIS, som innehåller information om visum och sponsorer. Teoretiskt grundar sig studien på att tolka biometri som en biopolitisk ”sanningsteknologi”, vilken i det specifika historiska och geografiska sammanhanget av europeisk gränspolitik får betydande konsekvenser för människor på både grupp- och individnivå.Till migrationsforskningen bidrar projektet med en grundad analys av hur dessa system kan ses som en form av "biologiskt medborgarskap".

Projektet syftar till att utforska hur föräldraskapet förhandlas fram och konstrueras av föräldrar med bakgrund i muslimska länder genom strategier för respektabilitet i förhållande till välfärdsinstitutionen familjecentraler i Sverige, från ett intersektionelt perspektiv.
Forskningen visar att familjer med utländsk bakgrund i allmänhet, och speciellt de som kommer från muslimska länder, ofta betraktas som utsatta i kontakten med välfärdsinstitutioner i Sverige, även om det finns betydande variationer. Det kan bero på språkbarriärer och socio-ekonomiska faktorer, men också på faktorer såsom diskriminering, stereotyper och stigmatiserande diskurser om familjer med utländsk
bakgrund. Jag ser görandet av migrant-respektabilitet som en strategi att undvika stigmatisering och stereotyper när de får tillgång till svenska välfärdsinstitutioner, exempelvis på familjecentraler i Sverige.

Forskningsprojektet undersöker steget från statslöshet till naturalisering, statstillhörighet och medborgarskap för syriska kurder som historiskt sett blivit förnekade sin identitet. Projektet utforskar i vilken grad de syriska kurdernas statslöshet utlöste deras migration och hur det påverkade deras juridiska status, vidarebosättning och integration i deras asylländer, främst Sverige och Tyskland. Syftet air att första? hur identitet uppfattas, förhandlas och kommer till uttryck under övergången från statslös till nationell eller medborgare i en situation präglad av flykt och migration. Syftet med denna undersökning air inte bara att klarlägga det invecklade förhållandet mellan statslöshet, migration och identitet hos syriska kurder, utan också att belysa detta förhållande i ett bredare historiskt, politiskt och socialt sammanhang.

Strukturer kring likgiltighet i extraktiv-imperiella formationer:
En atlantisk studie om ovetandet av kanadensisk imperialism i James Bay, Haiti och Sydafrika

Under de senaste åren har högerpopulistiska partier fått mer inflytande i många europeiska länder och många av partierna har även fått vågmästarpositioner eller sitter i regeringsställning. I detta forskningsprojekt undersöks de sociala och kulturella dynamiken som möjliggör att dessa partier blir allt mer populära i olika europeiska länder. Forskningen är inriktad mot djupgående processer av social polarisering, radikalisering och omvandling av vardagslivet som förmedlar nationalism och högerpopulism i Europa. Projektet utförs samtidigt i fem olika länder i Europa: Sverige, Tyskland, Österrike, Kroatien och Serbien. Denna etikprövningsansökan gäller enbart den svenska delstudien som utförs separat men i samarbete med andra nationella delstudier inom projektet.
Vi använder begreppet ’Cultures of Rejection’ (CuRe) för att beskriva diskurser, praxis, normer och värderingar som förkastar till exempel invandring, feminism, europeisk integration, media och eliter.

Projektets hemsida: http://www.culturesofrejection.net/

Nya rörelser framträder idag i det politiska landskapet. Medan den auktoritära populismen triumferat i flera länder syns också tecken på en demokratisk protestvåg som skapat nya vänsterrörelser och civilsamhällelig aktivism, inte minst i klimatfrågan. Till dessa förändringar ska läggas 'migrationskrisen', som utgör en gränsöverskridande folkrörelse i egen rätt, samtidigt som den framkallat reaktioner från både extremhögern och medborgerliga solidaritetsrörelser.

Mot denna bakgrund ställer det föreslagna forskningsprogrammet tre övergripande frågor, som aktualiserar den konstnärliga gestaltningen som ett sätt att undersöka politikens, den politiska teorins och samhällsvetenskapens gränser:

(1) Hur framställs kollektiv protest, migration och migranter, och auktoritär populism i nutida estetiska gestaltningar?
(2) Hur kan analys av estetiska gestaltningar förbättra samhällsvetenskaplig förståelse av framväxten av demokratiska proteströrelser, migration och auktoritär populism?
(3) På vilka sätt kan estetiska kunskap främja förståelsen av demokratin som begrepp och praktik, i en tid av samhällsomvälvningar och manipulering av opinionsbildning och kollektivt beteende?

This project examines the position of the white subject in Africa. Specifically, it examines Nadine Gordimer’s exploration of the notion of whiteness and white Africanity in her fiction and prose, as well as her investigation of the oppressor’s consciousness, and her negotiation and interrogation of her own position as a white South African. In essays and speeches she intervened in debates and voiced feelings and apprehensions that concerned the futurity of whiteness in a shifting political and social context. As I argue, these interventions were made from a new emerging subject position that resulted from the social and political constraints of apartheid and colonialism, inhabiting the interstice of an old, given colonial order, and the decolonial processes of the antiracist, anti-imperial and anticolonial struggles in Africa and Europe which was bringing the colonial era to an end. Through her fiction writing she was able to shape this subject position, which lacked representation and hence existence within the dominant political discourse. Projected into her fiction, the subject position emerges as an object of knowledge within the intellectual history of South Africa.

I det föreslagna projektet utgör narrativa berättelser om arbetsrelationer mellan kvinnliga hembiträden och
kvinnliga arbetsgivare själva fenomenet som studeras liksom dess metod. Den narrativa metoden handlar om att
analysera kopplingarna – eller brist på kopplingar och tystnader- mellan sekvenser i berättelser och mellan olika
typer av berättelser.

Detta projekt handlar om litteratur, konst och film som bearbetat de politiska massprotesterna i Europa och arabvärlden från 2011 och framåt. Hypotesen är att litterära och konstnärliga gestaltningssätt 'vet' något om kollektivt politiskt agerande och demokratins villkor som andra kunskapsformer - t. ex. historia, samhällsvetenskap och journalistik - inte känner till.
Materialet är poesi, prosa, film, konst, teater och andra estetiska uttryck från Tahrir-resningen i Kairo 2011, folkförsamlingarna i Aten 2011 och Majdanrevolten i Kiev 2013-2014. Tolkningsfrågan gäller sambandet mellan de estetiska verkens flerstämmighet och dialogicitet och den kollektiva protestens inslag av dialog, mångstämmighet, ögonblicklig frigörelse och solidaritet. Projektet ställer representationens epistemologi mot deltagandets. Det sammanför estetisk tolkning med kulturteori och politisk teori för att undersöka vad konsten kan lära oss om det demokratiska livet och den politiska handlingen.

Forskning om fackföreningarna har synliggjort fackföreningars kris och utmaningar, inte bara i relation till arbetsgivare och staten, men också om hur man håller ihop facket och arbetarkollektivet. En särskild utmaning är hur facket bygger solidaritet i ett sammanhang där antalet invandrade arbetare ökar samtidigt som stödet bland medlemmar för främlingsfientliga högerextrema partier växer.

Forskningsfrågan i fokus är: hur en viktig organisation för svenska arbetsmarknadsrelationer hanterar vad som framstår som en grundläggande motsättning bland sina medlemmar? Syftet är att analysera de strategier och åtgärder som vidtagits av fackföreningar när det gäller invandrade arbetare, etnisk mångfald och i relation till medlemmar och aktivister som visar stöd för högerextrema partier.

Teoretiskt är studien inspirerad av arbetslivsforskning, forskning inom internationell migration och etniska relationer, kompletterad med feministiska perspektiv och begreppet ?föreställd solidaritet?. Metodologiskt är projektet en etnografisk studie av LO och fem förbund, där metoder som semistrukturerade intervjuer och deltagande observation används, kompletterat med dokumentanalys.

Syftet med projektet är att analysera möjligheterna och bristerna av antirasism genom begreppet conviviality (leva tillsammans), som en framväxande politisk identitet och organisatoriska praktiker som överskrider och utmanar det etablerade politiska landskapet. Syftet är också att undersöka rollen av två fundamentala sociala relationer - kön och ?ras??/etnicitet - inom dessa framväxande rörelser, med fokus på två kategorier av människor som å ena sidan tenderar att vara marginell i forskning om antirasism och å andra sidan är centrala för att fånga antirasism och vardagliga praktiker kring att leva tillsammans; kvinnor och migranter/etniska minoriteter.

Projektet analyserar aktuella debatter om multikulturalism, social sammanhållning och liberala värdegrunder i forskning, policydokument och media. Samtida dominerande diskurser tenderar att se multikulturalism och migration som hot mot social sammanhållning i samhällen präglade ett beskuret medborgarskap, urbana uppror bland missgynnade ungdomar i multietniska storstäder och populistisk mobilisering. Artiklar inom projektet skildrar en svensk utveckling från en liberal agenda för asyl och medborgarskap mot en identitets- och integrationspolitik präglad av övervakning i spåren av det globala kriget mot terror, samt nya exkluderande former av temporär migration. Projektet granskar liberala paradoxer i det multietniska Sverige i ett internationellt jämförande perspektiv avseende nyliberal politik samt en nykonservativ vändning med krav på kulturell homogenitet. Det syftar till publicering av antologier med bidrag från forskare om multikulturalism, nation och medborgerlig exkludering/inkludering.

Detta projekt redogör för tre faser av hegemonisk vithet i Sverige. En vit renhetsperiod 1905-1968, den vita solidaritetsperioden 1968-2001 och från 2001 och framåt, fasen vi nu är i - vit melankoli. De tre perioderna visar upp såväl skilda rasformationer och minoritetsdiskurser, klasstrukturer och genusrelationer, som olika politiska ideologier och affektiva strukturer. Hypotesen är att Sverige i nuläget erfar ett dubbelt tryck från en föreställning om svensk vithet. Dels upplösningen av det "gamla Sverige", det vill säge ett rasmässigt homogent land, och dels avskedet från det "goda Sverige", i meningen en politiskt progressiv nation. Båda processerna uppfattas som pådrivna av närvaron av icke-vita människor i den svenska samhällskroppen och innanför dess gränser. Följaktligen är både det reaktionära och rasistiska lägret och de radikala (progressiva) och antirasistiska dito, påverkade av och engagerad i den svenska vithetens kris.

Detta projekt undersöker cirkulära rörelser i södra Afrika i relation till entrepreneurskap, multipla logiker för legitimitet och vardagsinteraktion mellan resenärer och statsfunktionärer. Projektet bygger på ideer om mänskliga ekonomier och förkroppsligande som en väg att undersöka hur rörelse kan förstås av de som är involverade i dess vardagspraktik.

Under de senaste 20 åren har forskning kring extrema högerpopulistiska partier ökat, speglande deras politiska framgångar över Europa. Forskningen om extrema högerpopulistiska partier har spänt över stora områden, men har sällan och i mycket liten omfattning berört de teman som är centrala för det här forskningsprojektet - kvinnors och invandrares situation inom dessa partier. Projektets syfte är att analysera den dubbla relationen mellan å ena sidan kvinnors och invandrares närmande till Sverigedemokraterna, och å andra sidan hur partiet förhåller sig till dessa grupper genom både dess ideologiska självbild och genom de bidrag dessa grupper kan bistå med. Teoretiskt är projektet inspirerat av genusstudier och av IMER-forskning. Projektets har två huvudstudier. En etnografisk studie av alla Sverigedemokraternas kommunfullmäktigeledamöter som är kvinnor och/eller har utländsk bakgrund. Vi kommer att använda oss av djupintervjuer och levnadsberättelser för att söka svar på hur dessa personer kom in i SD och hur de förhåller sig till de olika delarna av partiets ideologi, men också hur det har bemötts inom partiet. Den andra delstudien fokuserar på betydelsen av sociala nätverk.

Migranten betraktas ofta som ett icke-västerländskt subjekt på jakt efter en bättre framtid i Europa eller USA. Från en multi-situerad etnografi med svenska migrantkvinnor i USA, Singapore och Spanien, utforskar den här boken intersektioner mellan ras- och klassprivilegier och könad sårbarhet i samtida feminiserad migration från eller inom västvärlden. Genom en analys av vit migration utvecklar jag teoretiska verktyg för att förstå den dynamik som formar kvinnornas liv som rika hemmafruar, medföljande och livsstilsmigranter. Med hjälp av begreppet vitt kapital närmar jag mig vitheten som en förkroppsligad form av kulturellt kapital som är sammanlänkad med och upprätthålls av (transnationella) institutioner, medborgarskap, ett vitt (västerländskt) habitus och andra resurser som är överförbara (om än förmedlade på skilda sätt) över nationella gränser. Dessa resurser kompliceras av könade strukturer, heterosexuella normer och kvinnornas ekonomiska beroende. Genom att flytta blicken mot privilegierade migranter illustrerar jag hur ras och vithet formar modern transnationell migration och hur vita privilegier reproduceras globalt.

Flyktingsituationen i Europa och Sverige dominerar den politiska diskussionen. På kommunal nivå innebär den stora mängd
flyktingar som kommit till Sverige en stor utmaning, som nu tillsammans
med forskningen om integration måste formulera nya frågor och söka nya svar för ett
hållbart flyktingmottagande.

Vid sidan om forskarsamhället har även kommunala tjänstemän, handläggare vid myndigheter, organisationer i
civilsamhället, asylrättsjurister och flyktingar själva, viktig kunskap om flyktingsituationen. Till detta
kommer att allmänhetens frågor måste tas på allvar i värnandet om ett öppet samhälle
och i arbetet mot främlingsfientlighet och rädsla. Därför behövs plattformar för kunskapsutbyte, inte bara kanaler för
kunskapsspridning.

Detta kommunikationsprojekt kommer genom utställningar och samtal i utställningsrummet förmedla och kommunicera
forskning och kunskap om flyktingpolitikens konsekvenser i Europa och Sverige i dag, med särskilt fokus på kommuners
flyktingmottagande. Centralt är insikten om behovet att samverka med omgivande samhälle.

Underpinned by the rapid advancement in gene sequencing technologies, there has been an upsurge of genetics research that focus on genetic differences and make use of racial, national and ethnic categories as proxy for genetic ancestry. This project focuses on how methodological, translational and ethico-political matters are dealt with in Sweden-based human genetics. The primary aim of the project is to explore how national, ethnic and racial categories are defined and made use of in genetics research with a particular focus on research that either is produced in a Swedish academic context, or focuses empirically on Sweden. By comparing three fields of human genetics secondary aims are to examine possible tensions between basic science and clinically oriented research, and discuss possible implications for clinical practice and pharmaceutical commerce. A key focus in the project is to situate the discourses on race and ethnicity in our empirical material in a broader discursive/material terrain. Methods include interviews with key researchers, participant observations at research meetings and analysis of published results and other written materials.

Av de tiotusentals svenskar som varje år flyttar utomlands återvänder ungefär två tredjedelar inom ett par år. Detta innebär också att
svenskar utgör den enskilt största invandrargruppen till Sverige. Forskning visar att det finns stora skillnader i hur män och kvinnor
förhandlar om arbete, hemarbete och familj i samband med migration. Mot denna bakgrund undersöker detta forskningsprojekt
genusrelaterade dimensioner av att återintegreras i sitt tidigare hemland med utgångspunkt i hemvändande svenska migrantkvinnors
erfarenheter. Fokus ligger på frågor om jämställdhet och nationell identitet. Hur ser dessa kvinnor på svenska nationella ideal och
praktiker knutna till jämställdhet efter att ha bott utomlands? Processer av återintegrering antas se olika ut för kvinnor beroende på
deras migrationshistorier, huruvida de har flyttat ut som medföljande eller genom eget arbete. Tidigare forskning om återvändande
migration har framför allt fokuserat transnationella band och familjerelationer bland återvändande migranter från Europa och USA.
Detta projekt tillför ny kunskap genom att studera återvändande migranter till Europa.

Avhandlingen är en etnografisk intervjustudie som analyserar berättelser om queer partner migration, dvs en familjeåterföreningsmigration där en partner i ett förhållande har migrerat för att två personer ska kunna tillsammans, och där de två queerar migrationen i den meningen att de har en icke-normativ sexualitet och /eller könsidentitet. Syftet är att undersöka hur queera partnermigranter och deras icke-migrerande svenska partners upplever migrationsprocessen genom att analysera vad känslor "gör" i förhållandet samt hur känslor strukturerar migrationsprocessen. Studien analyserar arbetet tre olika känslor - kärlek, förlust och tillhörighet - utför i dessa migrationsprocesser och hur det här arbetet beskrivs i deltagarnas narrativ. De migrerande deltagarna har migrerat från olika delar av världen (Afrika, Europa, Latinamerika och Nordamerika), vilket gör det möjligt att analysera vad känslor gör i denna specifika migrationsprocess i relation till nationalitet, i synnerhet i relation till västerländskhet, ras och språk, samt hur privilegier som är kopplade till dessa positioner blir viktiga i processen.

Europeiska unionen grundades 1957 då sex europeiska stater undertecknade Romfördraget och bildade EEC. Men avtalet instiftade inte bara en europeisk gemenskap, utan också något som dåförtiden kallades Eurafrika. Tre av de stater som skapade EEC var kolonialvälden och deras kolonier kom att ingå i den nya gemenskapen.

Detta projekt lyfter fram Eurafrika ur glömskan. Vill man uttrycka det enkelt kan man säga att dagens EU knappast hade existerat om den inte från början utformats som en eurafrikansk gemenskap. Detta projekt visar hur Afrika och kolonialismen var högt prioriterade i snart sagt alla de visioner, organisationer och institutioner som arbetade för europeisk integration, från de första planerna efter första världskriget till EEC:s grundande på 1950-talet. Den europeiska integrationens framväxt innebar alltså också framväxten av en sameuropeisk kolonialism. I projektet förlitar vi oss på arkivdokument för att visa att frågan om kolonialismen var avgörande för EEC:s bildande. Vi undersöker också europeisk press och opinionsbildning under 1940- och 1950-talen, spårar den eurafrikanska idén bakåt och framåt i tiden samt undersöker hur den påverkade avkoloniseringen i Afrika.

Projektet undersöker relationen mellan två fenomen. Det handlar å ena sidan om dagens åtstramningspolitik i Europa, med skärpta migrationslagar, exkluderande arbetsmarknad, krympta välfärdssystem och hårdare diskriminering av invandrare och minoriteter. Å andra sidan skönjer vi hur minoriteternas och migranternas kulturarv i allt högre grad marginaliseras i historieskrivning och debatt. I stället betonas en mer heroiserande och homogen bild av den egna nationen liksom av Europa, alternativt en normativ kosmopolitanism där Europa återtar rollen som global modell. Vad som går förlorat i denna process är bilden av den europeiska historiens mångfald och motsägelsefulla dynamik. I projektet deltar forskare från tiotalet europeiska länder jämte flera svenska forskare. Uppgiften är att undersöka sambanden mellan dagens ´politics of austerity´och en framväxande auktoritär historiesyn där mångkulturalismen, minoriteternas kollektiva minnen och kolonialismens arv görs osynliga. Projektet sammanför samhällsvetare med fokus på nutiden och historiker med fokus på kulturarvet och syftar till att initiera en inter-europeisk dialog om minoriteternas och det koloniala arvets plats i Europa.

Det här projektet fokuserar på de utmaningar arbetskraftsmigration från de nya baltiska medlemsstaterna innebär för den sociala sammanhållningen och sociala utvecklingen i ett längre perspektiv där de fortsatta efterdyningarna av lågkonjuktur och den finansiella krisen utgör sammanhanget. Projektet analyserar skärningspunkterna mellan den globala lågkonjunkturen och den bakomliggande krisen inom nyliberalismen i en ny EU-medlemsstat, Litauen. Det kartlägger etnografiskt de grusade förhoppningar som chockkrisen vållade medborgarna i ett post-kommunistiskt samhälle. Den resulterande sociala oron och den sociala solidaritetens sönderfall skildras genom en analys av röst som den uttrycks i missnöjesdiskurser. Projektet menar att den politiska processens misslyckande att erkänna dessa folkliga diskurser samt att dämpandet av folkliga politiska protester genom en ökande repressiv övervakning av den allmänna ordningen har lett till ett utåtriktat utträde i form av en aldrig tidigare skådad ökning i arbetskraftsmigration och en oroande möjlighet till inåtriktat utträde i form av xenofobi, populism och rasism.

Projektet utgår från Stefan Jonssons tidigare forskning om hur begreppen folk, klass och massa formade historiemedvetande och samhällsvetenskap under 1800-tal och 1900-tal. Mot denna idéhistoriska fond undersöker projektet hur mänskliga kollektivformationer förstås och analyseras i samtida samhällsvetenskap, humaniora och kulturteori. Projektet diskuterar tex "nätverket" som bestämning av ett nytt slags kollektiv, "subalternen" som en flitigt använd kollektivfigur i postkolonial historiografi, samt andra teoretiska termer som "multitud!", "migrant", "ström/flow", "rörelse", "gemenskap/community" och "mänsklighet/humanity" - under antagandet att de alla har betydelse för de medvetandeformer med vilkas hjälp samhällsteori av i dag söker en konstellation inom vilken samhället och kulturen kan tolkas och förklaras. Kännetecknande för de begrepp projektet tar upp är att de fjärmar sig från identitetsbestämda grupper; det gör även en poäng av att avlägsna sig från det slags kulturstudier som ser idéer, konst och kultur som "representationer" för skilda gruppidentiteter och etniciteter. Projektet ingår i nationella forskningsprogrammet Tid, Minne, Representation, finansierat av Riksbanken

Projektet undersöker EU-medborgarskapets utformning och politiska innehåll såsom det har utvecklat sig sedan starten för det europeiska integrationsprojektet på 1950-talet fram till i dag. Det huvudsakliga fokuset ligger dock på den mer samtida utvecklingen, vilken tar sin början i mitten av 1980-talet, alltså starten för EU:s inre marknadsprojekt. Det övergripande syftet är att kritiskt begreppsliggöra och empiriskt analysera EU-medborgarskapets historiska framväxt och hur detta ägt rum parallellt med att klyftan mellan EU institutionernas växande makt och EU:s försvagade folkliga legitimitet blivit större. EU medborgarskapets utveckling, dess karaktär, innehåll och artikulering studeras alltså i nära relation till de större omvandlingsprocesserna som EU-projektet som sådant genomgått de senaste decennierna. Sammantaget resulterar detta i en integrerad analys av EU-medborgarskapet, och här beaktas i stora drag tre intimt sammanflätade områden: migration, sociala rättigheter och politisk ekonomi.

I forskningen om den europeiska integrationen behandlas kolonialismens och avkoloniseringens betydelse ytterst knapphändigt. Syftet med vårt projekt är att fylla denna lucka. Vi vill därtill undersöka hur förbiseendet av kolonialismens inflytande på de tidiga europeiska integrationssträvandena (ca 1920?1960) påverkar utformningen av dagens Europapolitik. På så vis kan projektet korrigera en gängse bild av EU:s historia, fördjupa diskussionen om EU:s arv och berika debatten om den europeiska identitetens beskaffenhet.

Detta projekt tillhör grundforskningen och det är i allt väsentligt ett pionjärarbete. Genom att undersöka ett obeaktat forskningsområde introducerar det nya, kritiska och komplementära sätt att förklara och kartlägga de historiska drivkrafterna bakom den europeiska integrationen. Projektet bidrar även till kunskapsutvecklingen inom en närliggande, växande forskningsinriktning, som studerar det nutida EU:s försök att främja en europeisk identitet och ett europeiskt historiemedvetande bland unionens medborgare. Genom att granska själva fundamentet för den vittförgrenade EU-forskningen främjar alltså detta projekt det mång- och tvärvetenskapliga forskningsutbytet där olika samhällsvetenskapliga och humanistiska perspektiv integreras för att fördjupa förståelsen av de historiska förlopp som präglar den Europeiska unionens utformning.

Projektets fokus är skolans medborgerliga fostran i Norge, Sverige, Syrien och Turkiet. Den centrala frågan kretsar kring hur medborgaren och dennes identitet skapas i förhållande till nation, språk, religion, etnicitet och kön i skolans styrdokument och läromedel. De valda länderna möjliggör intressanta historiska och geopolitiska jämförelser och kontrasterande.
Projektet baseras på nationella och lokala styrdokument, intervjuer med skolpolitiker, policyansvariga, läromedelsförfattare och lärare samt analyser av ett urval av läromedel i ämnen som historia, geografi, samhällskunskap och religion i den grundläggande skolans senare år. Forskarna har huvudansvar för olika länder men projektet genomförs som en sammanhållen studie där material från Norge, Sverige, Syrien och Turkiet analyseras gemensamt av gruppen.
Projektet tar avstamp i samhällsvetenskaplig forskning om transnationalism och insikten att migranter både skapar och upprätthåller sociala relationer över nationsgränserna. Utbildningens omfattning, organisation och innehåll realiseras på en nationell arena men formuleras i allt högre utsträckning på en internationell eller transnationell arena. Projektets övergripande teoriram rör sätten på vilka våra föreställningar om världen skapas och återskapas i tal och text.

I en värld präglad av globalisering blir det emellertid alltmer uppenbart att migrationer är ett normalt och framträdande fenomen i det internationella systemet av stater. I takt med att världen alltmer utvecklas till en integrerad arena för sociala, ekonomiska, politiska och kulturella förbindelser ökar förekomsten av diasporiska gemenskaper som på basis av etnicitet, religion och kultur sträcker sig över och under nationalstatens gränser. Under senare år har forskningen visat ett växande intresse för dessa fenomen. En rad begrepp har lanserats för att fånga diasporagrupernas förankring i flera olika politiska och sociala kontexter. Det talas om diasporiskt medborgarskap, flerfaldigt medborgarskap, och flexibelt medborgarskap som utmaningar till det traditionella nationella medborgarskapet.
Syftet med detta projekt är att öka förståelsen för diasporiska gemenskaper och de nya former av gränsöverskridande medborgarskap som växer fram i globaliseringens och migrationernas kölvatten. Med utgångspunkt i den kurdiska diasporan i Sverige och Frankrike ska denna studie visa hur diasporiska gemenskaper utformas, transnationella relationer upprätthålls och gränsöverskridande medborgarskap utövas.

Projektet analyserar "massan" som sociologisk kategori, politisk idé och estetisk fantasi från franska revolutionen till i dag. Massan är ett dominerande tema i europeisk modernitet, vilket i dag återuppstår under nya förtecken i form av hotbilder av tredje världens militanta underklass. Projektet diskuterar den så kallade masspsykologin, en produkt av 1890-talets Frankrike, som präglade dåtidens samhällsvetenskaper men också speglade dess politiska fördomar. Bilden av folket och de lägre samhällsklasserna som en hotande "massa" antog i mellankrigstidens Europa metafysiska proportioner och blev ett civilisationsproblem som bearbetades i periodens samhällsteori och kultur. I dessa studier undersöker projektet "massan" som en sociologisk och politisk kategori som åberopats för att verkställa kulturell integration och social exkludering. Resultaten har presenterats i boken "A Brief History of the Masses: Three Revolutions", utgiven på Columbia University Press 2008, och i en studie med titeln "Crowds and Democracy: The Idea and Image of the Masses in German and Austrian Culture Between the Wars", som är under utgivning.

Denna studie tar upp frågor om sociokulturell reproducering och omvandling avkulturell auktoritet i en postsovjetisk kontext. Studien undersöker de sätt på vilken intelligentia kan representeras och de maktanspråk som den genom berättelserartikulerar i den västukrainska staden L?viv efter självständigheten 1991.Författaren hävdar att de anspråk på kulturell auktoritet som intelligentianuttrycker har principiell betydelse i de diskussioner som förs kring ukrainsknationell identitet och nationens kulturella utveckling. Trots betydande diskursivaomvandlingar som intelligentian genomgått har den behållit sin position somnationens centralfigur. Intelligentian representeras som nationens mest typiskaoch framstående representant med rätt att tala i hela nationens namn, vilket gör attden också kan överföra sina egna värderingar och åsikter till sina landsmän.

Denna avhandling undersöker vad som sker med etniska och nationella identifikationer baserade på samma etno-kulturella grund, men under olika socioekonomiska förhållanden. Territoriella och icke-territoriella minoriteter har traditionellt ansetts vara icke-jämförbara eftersom man har antagit att grupper som organiserats på olika grunder varit uppenbart olika företeelser. I denna studie används den komparativa metoden för att kasta nytt ljus på hur etniska och nationella identifikationer konstrueras, förhandlas och rekonstrueras under territoriella och icke-territoriella minoritetsförhållanden.

Projektet undersöker huruvida den etniska och nationella identifikationen samt artikuleringsprocessen bland ungrare i Slovakien och ungrare i Sverige utgör olika typer av ungerskhet. Baserad på ett omfattande intervjumaterial ligger empirins fokus på samspelet mellan personliga berättelser och kollektiva berättelser. På det teoretiska planet ifrågasätts uppfattningen att nationella minoriteter och diasporiska samfund är fundamentalt olika i sin förståelse av nation och i sitt förhållande till ett yttre nationellt hemland.